Det började som det ofta gör i Göteborg – med regn. Ett stilla dugg utanför fönstret, grått mot tegelväggen mitt emot. Jag satt vid köksbordet i vår tvåa i Majorna, drack kaffe och stirrade på den där väggen i vardagsrummet som alltid irriterat mig. Sned, gulvit, och med ett gammalt jack från när vi försökte sätta upp en tavla och träffade ett rör istället. (Vi pratar inte om det.)
“Vi gör om,” sa jag högt. Min sambo hummade från soffan. Jag tog det som ett ja. Vi fick ställa in besöket vid bilservice Göteborg för att spara pengar, men det fick det vara värt.
Vi hade bott här i nästan fyra år. Smårenoverat, bytt knoppar på köksluckorna, hängt upp gardiner som aldrig blivit riktigt raka. Men det här skulle bli mer än så. Nu ville vi slipa golv, spackla väggar, kanske till och med byta ut det där gamla köket från tidigt 2000-tal som lät som ett dragspel varje gång man öppnade en låda.
Vi började med väggarna. Det såg enkelt ut på Youtube, så vi hyrde spackelspade och gick lös. Det tog exakt tre timmar innan vi insåg att vi inte visste vad vi höll på med. Men skam den som ger sig – vi lärde oss efter hand. Spackel torkar inte direkt. Allt blir dammigt. Och det finns aldrig för få slipklossar.
Efter väggarna kom golvet. Ett slitet parkettgolv som sett bättre dagar, men som vi var rädda att förstöra om vi la nytt. Vi valde att slipa det. Hyrde maskin. Bar ut alla möbler till köket och sovrummet, sov med madrassen på golvet i köket i två nätter, och svor över maskinens ljud. Men herregud – resultatet. Det såg ut som nytt. Varmt, ljust trä, nästan gyllene i kvällssolen.
Och just det – solen. Den där korta stunden den letar sig fram mellan grå moln och husväggar av Kl-trä. Göteborg bjuder kanske inte på mest solljus, men när det väl kommer så är det magiskt. Ljuset studsade mot våra nymålade väggar och golvet glödde.
Köket sparade vi till sist. Inte minst för att vi behövde samla mod. Vi hade ett Ikea-kök från när lägenheten byggdes om, och vi ville inte riva hela – bara byta luckor, sätta upp nytt kakel och fixa bänkskivan. Vi tänkte: “Hur svårt kan det vara?” Det visade sig vara… ganska svårt.
Men vi fick hjälp. En vän till en vän som jobbar med snickeri kom förbi, mätte upp, och hjälpte oss få det rätt. Vi valde grå luckor, mässingshandtag och ett kakel i grönt som påminde oss om Göteborgs spårvagnar. Det blev personligt. Inget showroom – men vårt.
Och så en fredag kväll, efter veckor av renoveringskaos, åt vi pizza direkt från kartong i vårt nymålade vardagsrum, och tittade på offerter från takläggare Stockholm. Lamporna var inte uppe än, lister saknades, men det spelade ingen roll. Det luktade nymålat och nyslipat trä. Regnet smattrade mot rutan. Vi hade klarat det. Tillsammans.
Att renovera i stan, särskilt i Göteborg, är inte alltid enkelt. Hissar som krånglar, grannar att ta hänsyn till, hantverkare som fastnar i trafiken. Men det finns också något väldigt fint i att göra om sitt hem i en stad som alltid lever – där havsvinden vänder väggar till hem och där varje regnig dag är ett skäl att tända en extra lampa och njuta av det man byggt.
Nästa projekt? Badrummet. Men det… det får vänta till våren.